Fotboll är en sport som jag aldrig lär begripa mig på.  

Var finns tjusningen? och framförallt, var fan finns spänningen?   

För mig är fotboll = sömnmedel.  

Hur kan 2x11 hejhoppfantaster springa runt på en plan, som dessutom är så stor, att det tar evigheter att komma ner till motståndarlagets sida.

Väl där nere ska de sparka in en liten lädersak i ett gigantiskt stort mål. Men vad hjälper det att målet är stort, det fixar inte att få in bollen ändå.  

Tacka sjutton för det! Orken är helt enkel slut på dom efter den långa språngmarschen. Medan de stackarna flämtar & försöker hämtar andan, ja vad händer då?   

Jo! motståndarlaget ser sin chans & snor bollen & springer samma jävla långa väg tillbaka. Så pågår det alltså till slutsignalen ljuder.....

(Nä! Tacka vet jag hockey där det händer saker hela tiden)

Min morfar var en framgångsrik fotbollsspelare en gång i tiden & var mitt uppe i sin karriär när han träffade mormor. Men den lilla damen satte hårt mot hårt.

Han fick helt sonika välja mellan att bilda en framtid med henne eller att fortsätta jaga efter "läderlappen"...

Har många gånger undrat, gick det inte att kombinera på den tiden?

Tur att jag inte ärvt hennes gener där iaf. För fast jag inte gillar fotboll så skulle jag inte kunna vara så hård & kall...  

Vår plan har blivit underkänd av Sv fotbollsförbundet.  

Så helgens hemmamatch på söndag mellan TFF-MFF flyttas till Malmö. Mannen är

(som övriga fotbollsfantaster) inte alls glad över beskedet.