Igår var det Alla Hjärtans Dag.   

Men här hemma var det mer Alla Smärtans Dag....    

Jag har en visdomstand som ger sig till känna från & till.

Igår var det en "till-dag".   

Den värkte utav helvete. Strålade upp mot höger öga & pannben sen vidare ner i en båge till örat.

Kändes som  om jag hade en golfboll i käften.

Tur att det känns som vanligt idag iaf.   

Sonen gjorde teoriprovet i måndags (som han klarade) & hade uppkörningen igår. Men det blev ingen "lapp".   

Han blev kuggad för att han höll kopplingen nere när han svängde.

Men hallå? Det kan man väl för sjutton inte bli kuggad för?   

Det tyckte inte hans körlärare heller.

Alla som hade "Mr Somebody" bredvid sig igår på uppkörningen blev kuggade.   

Kan bara hoppas att Sonen inte får honom nästa månad när det är dags igen...  

Det är mycket extra i år. Då menar jag med detta lilla axplock:   

Sonen tar studenten, yngsta Dottern fyller arton, vänner som femmar & nollar.   

Närmast med en nolla till i sitt registret är bästa Vänninan. Vi ska dit i helgen innan hon flyr landet...  

Själv har Mannen & jag femårig förlovninsdag som närmar sig. Det tänkte ju vi, optimistiska som vi som vanligt är, fira med en wekeend i Danmark.   

Men det sket sig totalt!...

Fanns inga hotell som var av intresse för oss. Alla var i utkanten av händelsernas centrum.

Så våren i köpenhamn kan vi glömma i år.  

Vårt eget land är inte så tokigt det heller så varför inte hyra en stuga & ta med Hunden?

Den lille gossen blir fem i maj   

Men det var enklare sagt än gjort. Han är nämligen inte välkommen på så många ställen.

Jag har på lediga stunder de senaste dagarna, luskammat hela jävla internet som har med stuguthyrning att göra.  

Med blodsprängda ögon & molande huvudvärk har jag nästintill gett upp hoppet.   

Men hoppet är ju som sagt var, det sista man överger.....

För idag fanns den bara där, (stugan vi inte trodde fanns), mitt framför näsan på mig.   

Ett litet hus på 60 kvadrat med de vanligaste & nödvändigaste faciliteterna, inhägnad trädgård med härliga omgivningarna, lagom långt hemmifrån, kusligt billigt men framför allt, Hunden är välkommen. Jabbadabbadooo!    

Fick nästan andnöd när jag sen läste att den är ledig den aktuella helgen.   

Så fort Mannen sagt & tyckt sitt om denna "uppenbarelse" så bokas den.....

Var ett tag sen jag var här inne & skrev. Men jag har bl.a fått plugga, ofrivilligt, men ack så lärorikt...  

Det här med testamente var inte så enkelt som jag & Mannen trodde.

Vi visste när vi träffade juristen hur vi ville ha det. Så när vi lämnade hennes kontor så var vi fullkomligt nöjda.

Iaf ända fram tills hennes utskrift kom med posten veckan därpå...

??????   

"Vad fan står det här? Står det som vi ville ha det?....

Mannen tog sig an kringel-krångelsvenskan, läste, läste & läste tills han gav upp.

"Du! jag vet inte......  

Efter att ha suttit närmare 30min i telefonkö för att få tag på juristen igen, så gav jag upp. Tog till hotmailen istället.

Om vi var som två ?-tecken innan så blev det inte ett dugg bättre när hennes svar kom   

Ny kontakt avstod vi ifrån. Det vågade vi helt enkelt inte, för då vet vi inte var slutnotan hade hamnat 

Fakturan som kom fick en att undra om man inte har satsat på fel yrke, herre jisses!   

Men! Skam den som ger sig. Det var bara att plocka fram boken, Juridik till vardags,

en bok som jag kom över billigt på bokrea för några år sedan.

Med den i högsta hugg samt tacksamma google har jag blivit en äkta amatörexpert på arvslott, laglott, fri förfoganderätt, full äganderätt & massa annat i  krummelursvenskans värld.   

När jag väl var insatt i allt detta så tog jag fram juristens utslag igen.

Milda makter! Yehooo! Jag förstod vad jag läste & ja, där står så som vi vill ha det.

Men va fan! Måste såna här viktiga saker skrivas ner på obegriplig svenska?   

I spagat stupade Svärmor på sitt nytvättade golv förra torsdagen. Det gick så illa att hennes höftkula hoppade ur. Efter många långsamma timmar på ortopedens akut & mycket bedövning så var kulan på plats & hon hemma igen.

23.45 sitter vi i hennes kök & hon undrar om vi vill ha kaffe.  

Snacka om krutkärring!   

Men kaffet det avböjde vi. Det tog jag & Mannen senare på natten när vi kom hem.

Med denna bedrövliga händelse, så kunde jag, inte ens i min vildaste fantasi, att mer elände skulle hända.  

Men! Man ska aldrig säga aldrig....

Det som inträffade här hemma de sista dagarna i januari kommer jag inte att lägga den endaste ynka energi på för att skriva ner, förutom denna mening

Skäms inte denna person själv över sitt fullständigt omogna beteende, så gör jag det till 110% på dennes bekostnad......