Ibland måste man ta trista & jobbiga beslut.   

Under de senaste veckorna har mitt stackars hjärnkontor vänt ut & in på alla tänkbara olika lösningar. 

Men den där perfekta finns inte att uppbringa.    

Det har varit som att välja mellan pest eller kolera. 

Skitjobbigt!....  

Mannen fick höra om vad jag kommit fram till i förra veckan.

Hans reaktion fick mig att tvivla på om jag verkligen hade tänkt ut det bästa alternativet.

"Är du nu helt hundra på det?"  

Nä! Men det enda jag kan komma fram till just nu.

Optimist som jag är så är det bara att blicka framåt. 

För det kunde faktiskt ha varit värre....   

Köket såg ut som ett mindre slagfält när jag äntligen var klar.   

Det tack vare brödrosthelvetet!!!.....( och mina kärringkörningar )

Tänkte att jag skulle njuta av ett par nykokta ägg på en rostad macka ihop med en kopp kaffe till frukost idag.   

Medan äggen kokte så stoppade jag ner en skiva i brödrosten. Efter ett tag poppade det till att den var klar.

Jodå! Det var den också men fanskapet hade fastnat. Jag drog ut sladden & började försöka fiska upp den med en smörkniv. Men ju mer jag joxade desto mer kilade den sig fast.   

Fick ge upp mitt "fiske" & vände upp & ner på rosten & försökte på sätt att banka ut skivan istället.

Det gick inte heller....

Eftersom min kropp numera är invaderad av tanthormoner så är mitt tålamod ytterst kort.    

Så med hot om att skicka rosten med en enkel biljett till återvinningen så fick jag till slut ut skivan. Som nu dessvärre (efter min omilda behandling) var förvandlad till en hög smulor i olika storlekar. Dessa var dessutom lika mycket utspridda på diskbänken som på golvet.

Laddade med en ny skiva. 

Då började eländet att sända ut röksignaler.....     

En ynka smula satt fast & detta höll på att orsaka att sätta igång brandlarmet. I oset drog jag ut sladden på nytt & öppnade fönstren. Försökte därefter släcka smulresten med att blåsa på den.

Till ingen nytta eftersom nu fruktade väl rosten verkligen för sitt liv & puffade ut tjockare rök.  

Som om inte detta skulle vara nog....

Med raketbränsle & utan förvarning skickade den iväg den stackars skivan som låg i.

Dess luftfärd gick så snabbt att jag inte hann med att se den....  

Men landningen slutade bra på diskbänken iaf. Lite väl svartrostad i kanterna. Men! fullt ätbar.

Funderar skarpt på att hoppa över frukosten imorgon.....  

Hunden är satt på diet.   

Låter hårdare än vad det är...

Efter att hans "klockspel" försvann i mars så har några extrakilo kommit smygandes.

Så med små enkla medel har vi ändrat hans matvanor litegrann.

Tog ett par dagar innan den stackarn förstod vidden av detta...  

Som tur är så är han glad i allt. Men de första dagarna tittade han lite konstigt på oss när han fick morötter & gurka som belöning istället för "riktigt godis" (som han får på lördagar)   

"Diska" efter våra middagar får han göra precis som vanligt.

Men han får inte lika mycket som förr...

Här var det likadant. I början fick han mig att känna mig som en urusel matte.  

När han med sina undrande ögon ömsom tittade upp på mig & ömsom ner på tallriken

"Öhhhh! Du!...Det har blivit ett fel här. Du har råkat ge mig katternas portion"   .....

Men allt hans "slit" ger resultat. Sakta men säkert visar vågen att det går åt rätt håll.