carima

Senaste inläggen

Av carima - 29 juni 2015 07:55

Årets midsommar inte bara regnade bort. Den var dessutom ruggit kall som en bitter höstdag.  

Värmeljusen fick vikariera för den där gula saken som vägrade närvara.

Den befann sig hos yngsta Dottern på Kreta. Dit for hon med Pojkvännen och hans familj.

Därifrån skickade hon den ena efter den andra bilden på hennes brunbrända kropp samt på drinkar som hon svalkade sig med i värmen.   

Man började undra om vi verkligen befann oss på samma planet....

Väl hemkommen så har hon börjat packa igen. Ingen resväska den här gången utan en jädrans massa bananlådor. Hon flyttar hemifrån den här veckan.  

Halva lägenheten kommer att försvinna för den ungen har grejor precis överallt.

Och då menar jag bokstavligen.....Överallt!   

Det är fler som ändrar adress nu i månadsskiftet. Medan Bonusdottern flyttar ihop med sin pojkvän så har äldsta Dottern och hennes Sambo separerat så han flyttar ut.

Så det blir en hel del bananlådor som både packas ner och upp i under de närmsta dagarna....















Av carima - 12 juni 2015 07:37

     Älskade underbara goe lille Emil!     

Nu har du fått frid, det vet vi, men saknaden är enorm.

Du har sedan jul förra året haft dina up and downs.

Åldern hade börjat göra sig påmind....

Du blev lätt trött. Fast aptiten var god så började du tappa i vikt.

Ville bara vila och inte hänga med Hunden och Lillkatten som förr.

För en vecka sedan kom ett bakslag som du aldrig hämtade dig ifrån.

Du ville och kämpade för att komma igen.... men din lilla kropp orkade inte

Du blev bara sämre och sämre för varje dag.

Så igår kom den dagen alla djurägare hatar och avskyr

Vi var tvungna att ta förväl och skiljas från varandra.

                                          

Trösten i all sorg är att vi fick många underbara och roliga år tillsammans.

Jag minns så väl den dagen vi skulle hämta hem dig.

Långt ute i ingenmansland på vischan låg ett ensamt hus. Där sprang du oss till mötes i dörren.

Du hade tagit sikte på äldsta Dottern och hon plockade mer än gärna upp dig.

Sen släppte inte du taget om henne. Med dina små små klor klängde du dig fast

Vi kom dit för att välja ut en kattunge. Men det var faktiskt du som valde oss.

Namnet var självklart!

Precis som Katthultspojken var du full av bus hela du.

Du fick även en fin och underbar bästis i vår dåvarande hund, vår älskade schäfer Elvira.

Ni två hade så himla kul ihop med era små som stora upptåg.

Bara en sån sak som att se er leka kurragömma i trädgården var en upplevelse som gett oss många skratt genom åren.

Ni var som ler och höhalm.

Du följde mer än gärna med oss på de små turerna. Ibland sprang du i förväg för att sitta en bit bort och vänta in oss. Andra gånger kunde du lunka bredvid eller precis bakom Elvira. 

Fast på långturerna fick du stanna hemma eftersom vi skulle korsa starkt trafikerade vägar.

Och jisses vad sur du blev då...

Vid 6 årsåldern hände det som ingen kattägare vill uppleva

Du försvann spårlöst.

Eftersom du var kastrerad så visste jag att du inte gett dig ut på damuppvaktning.

Jag, Barnen och Elvira var ute varje dag och letade.

Men utan resultat....

Jag bad grannarna att de skulle kolla sina garage, källare och andra utrymme.

Det var dessutom semestertider så var jag var rädd att du sprungit in hos någon som sen åkt iväg.

Efter tre veckor plockade jag bort dina matskålar.

Jag var tvungen att börja ta in och börja bearbeta att du inte skulle komma tillbaka.

Men hoppet är det sista man överger. För i skafferiet hade jag fortfarande din mat kvar.

Så plötsligt en dag flera veckor senare hör jag dig ute på trappan.

Jag och Barnen både skrek och grät av glädje. Elvira på sitt sett med att hoppa, studsa och dansa runt.

Men där satt du iaf, livslevande men oj, flera kilo smalare.

Utsvulten var du och medan du åt så berättade du om dina veckor.

Fysiska skador var du fri från. Men att dessa veckor varit hemska och satt sina spår psykiskt det förstod vi. För efter hemkomsten lämnade du aldrig tomtgränsen.

Förutom småturerna med mig och Elvira.

När vi senare flyttade från huset och hit så var det inga problem för dig att bli innekatt.

Du var så nöjd med balkongen. Ligga och lapa sol på somrarna, hoppa och sprätta lite i snön på vintern.

Att djur kan sörja vet jag!

Du tappade all energi efter Elviras bortgång. Visst! Tillbaka kom det bit för bit.

Därför var det riktigt roligt att se din glädje när Hunden stormade in i ditt liv.

Och senare när Lillkatten flyttade hit...

Det riktigt strålade om dig!

Ni tre blev och var så tajta och hade så mycket lattjolajban och upptåg för er.

Så det är inte bara vi tvåbenta utan även Hunden och Lillkatten som känner av denna enorma tomhet som det blivit utan dig här hemma.

  Du har verkligen satt ett rejält tassavtryck för evigt i våra hjärtan!   

        Vi älskar och saknar dig så mycket!

        Vila i frid älskning!

                                                                     

Vill ge en Stor kram och Stort tack till Anne-lie & Andreas som hjälpte oss med gravplats & begravningen.

Utan er hjälp hade vi inte haft någon plats att gå till.

Tack Tack! Kram från oss alla









Av carima - 28 maj 2015 09:13

Underhållet av detta hyreshus är under all kritik.   

Ett exempel av många är stopp i vasken. Och det är inte bara vi utan flera andra grannar som har problem med detta.

Hjälpen vi fått när vi felanmält är att vaktis kommer och drar sina sugproppar och lämnar lägenheten med orden "ring om det blir problem igen".....

Igårkväll var det så akut för oss att vi fick ringa jouren.    

Jodå! Dom kom ganska omgående och drog med sina jävla sugproppar dom med.

Deras avskedsord var att de skulle anmäla detta så slangbilen kunde komma och spola rören.

De lyser än med sin frånvaro......

Vi är i alla fall i detta läge oerhört glada över att rören på dass (än så länge) fungerar.   

Men det är väl bara en tidsfråga innan det brakar ihop där med....

Från detta elände till roligare händelser!   

Vad det blir för mat här hemma på mån den 1/6  vet bara Sonen.

Då är det han som bestämmer över menyn som färdigutbildad kock.

Nu i första hand i detta yrke väntar sommarjobb i hotellköket som varit hans praktikplats.

Sen får vi se om de har mer jobb för honom där till hösten.

Festligheter blev det redan här i lördags, då för Hunden.   

Det är ju ingen alert morgonvarelse precis.

Kan han så ligger han och drar sig så länge det går oavsett veckodag   

Så hans 8 årsdag började först med små små sömniga ögon när jag och Mannen klämde i med sång.   

Men de blev genast stora och klarvakna när frukosten serverades i sängen.    

Den bestod av en kallskuren grillad kotlettskiva med gurkskivor.   

Det är så härligt att vi lyckas få honom morgonpigg i alla fall en gång om året....

                                                  
          


















Av carima - 9 april 2015 09:33

Det hände saker vid och på självaste skämtardagen som vi trodde var just aprilskämt. 

Men! Tji fick vi....  

Bl.a skulle kanal 5 & en del andra kanaler slockna för ganska många Teliakunder natten till 1:a april.

Tyvärr visade det sig att detta var sant....  

Jag som följer serien Stalker fick rena nojan. Mer än halva serien har gått och spännande är det.

Men jag blev lugnad av Mannen att den kunde jag fortsätta att se på "paddan" fast en dag senare.

Så vid läggdags i tisdagskväll bäddade jag ner mig för att följa fortsättningen sen sist.

Mannen la sig lugnt till ro bredvid.  

Serien är som sagt var så himla bra. Så nånstans i händelsernas centrum blev jag så skrämd att paddan flög ur händerna.  

"Men för helvete, lugna ner dig" grymtar min älskade Make som just hade somnat.  

Vet inte vem av oss två som blev gladast över gårdagens besked om att kanalerna är tillbaka....

Nu riskerar han iaf att inte få en flygande Ipad i huvudet fler gånger.  

Vi trodde att beskedet vi fick via tidningen den 1:a april var ett stort skämt.

Det var att samtliga av Akelius fastigheter här i kommunen fr.o.m i sommar kommer att förvaltas av Heimstaden istället

Och det visade sig vara helt riktigt....  

Fast vi inte fått någon som helst info från Akelius själva så går det att läsa om det på Heimstadens hemsida.

Vi blev hur som helst glada över nyheten.

För det kan min själ knappast bli sämre än vad vi har det nu med Akelius.....  

Under kort tid har jag gjort ett par kanonfynd på Tradera.  

Och detta är absolut inga aprilskämt....

Jag lyckades buda in en helt ny ouppackad väst för bara 9: -

En ny jacka med prislappen på som kostat 700 spänn. Den blev min för 100: -.

Kom över en ny väska för 50: -.

Jag gillar den skarpt och det man kommer att tänka på när man ser den är mörk kexchoklad.

Sen har den så många fack att jag hittar ingenting.  

Det tog en evighet för mig att hitta plånboken när jag var och handlade.

Trodde ett tag i mitt ivriga letande att jag glömt att lägga ner den.  

Men den som letar han finner. 

Sist men inte minst, mina nya härliga gardiner.

Jag blev förtjust i dom direkt när jag såg dom på sista chansen.

Så med ett snabbt litet klick blev dom mina för 50: - 

Tänk att såna här små oväntade saker i vardagens rutiner kan göra en på så gott humör.   

Med de sagt vill jag innan utloggningen gratulera Zelvis till Trissvinsten.   

                                                  


               

                                                  


     

                                                  


     

                                                  


     














Av carima - 6 mars 2015 09:12

Varje natt delar jag säng med två underbara herrar.   

En av dom kan jag bli väldigt irriterad på medan den andra kan jag ligga och fnittra åt.

Ändå gör de samma sak! Nämligen jobbar extra på sågverket!!!!!   

Hunden snarkar så det är ett under att han inte väcker hela huset.

Men jag tycker det låter så himla gulligt och är riktigt sövande.    

Mannen gör precis samma sak men i mina öron är det milslångt från något rogivande.

Det slutar alltid med omilda armbågstacklingar tills han dämpar sig.  

Varför reagerar man så olika på samma sak bara för att det är olika individer?

Ett annat exempel som jag kom att tänka på!

Hur blir reaktionerna vid ett matbord om ett litet barn släpper sig?   

Jo! Hela sällskapet smilar upp sig och frågar den lilla, "vad sa gumpen?".

Men när barnet några år senare gör det igen blir det sura miner och barska kommentarer,

"Vad gör du din gris?".... 

När jag nu är inne på bakdelar så kan jag passa på att berätta om gårdagen.

Det var riktigt härligt vårväder och jag hade ett hembesök. 

Jag bestämde mig för att cykla den dryga milen ditt. 

Det gick som en dans i solskenet och medvind hade jag.  

Väl framme kände jag att ändan var lite bortdomnad.

Hade med facit i hand varit glad om den fortsatt att bara vara det.....

För hemfärden blev ett mindre helvete och dessutom i motvind.

Jag var inte ens halvvägs förrän det brann i bakpartiet.  

Under mitt trampande i pust stånk och en massa lidande undrade jag om detta kunde bero på dålig kondis eller om det var åldern?  


Väl hemma var benen som gelehallon och min kära bak var skinnflådd både här och där.

Men kärringen ger inte upp! Nästa långtur på cykel blir iaf inte utan sadeltäcke.  

När jag nu var inne och nosa på ålder så blev Mannen väckt idag med sång   

(nåt som liknade det iaf) när jag och ungdomarna här hemma tog ton i den årliga

"Ja må du leva" trallen....

  Så ikväll blir det lite extra fredagsmys för min älskade make....  

                                            

                                  


        

                                           

                                            






Av carima - 6 februari 2015 11:32

Skönt att det äntligen är fredag!   

Det har hänt en del i veckan. Paniken har fått jobba på högtryck ett par gånger.

Men! De har som tur är slutat med riktigt lättade andetag   

Tyvärr har veckan även en trist händelse.  

Äldsta Dottern & hennes Sambo reste till Teneriffa i tisdags.

Igår var de hos polisen.    

Sambons mobil har blivit stulen. Hur, när och var vet jag inte riktigt än. Fick besked om det via sms.

Men det är väl fan att folk inte kan skilja på ditt och mitt.....  


Vet inte vem som är tröttast av mig & Hunden på morgonturen. Men i måndags blev jag klarvaken på nolltime.   

I början av vår tur är där inte direkt upplyst. Så när han pinkar första gången gör jag stora ögon.   

All urin var röd. Paniken var där bums och tusen tankar for runt i huvudet på vad det kunde vara.   

När vi kommit en bit längre fram så fick jag hjälp av gatubelysningen när han lyfte på benet igen.

Då var urinen normalfärgad. Även resterande benlyftningar innan vi var hemma igen gav samma resultat...normalt.

Men väl hemma blev han grundligt undersökt. Jag klämde och kände än här och där.

Han gav inga tecken på ha ont eller att vara öm någonstans. 

Tvärtom! Han njöt i fulla drag av ompysslingen....  

Så det blev att goggla innan veterinären öppnade sin tel.tid Det närmaste jag kom med blod i urin var urinvägsinfektion (som är sällsynt på hanhundar) & njursten.

Jag vet inte om det var min kvinliga intuition. Men jag fick en känsla av att gå ner igen och kolla där han kissat.

Tur att jag gjorde det!!!!   

Han hade lyckats släppa strålen på ett slängt rött papper som låg under snön.

Så i den skumma belysningen såg det ut som han kissade blod.

Pust pust och åter pust vad jag blev lättad av denna upptäckt!!   


I förrgår ringde min revisor och undrade var jag blev av med min

mervärdeskattdeklaration som ska vara klar för inlämning nu den 26.   

Ska jag lämna in den nu? Har dom ändrat reglerna igen? Och nån blankett från Skatteverket har jag inte fått, kontrade jag med.   

Hon i sin tur tyckte det var konstigt att jag inte fått den. Sen fortsatte hon med att jag måste ringa för att efterlysa den. För kommer den inte in i tid blir det böter.

Ännu en gång denna vecka fick jag uppleve panikens äckliga påträngande obehag.   

Igår prick kl 8 ringde jag S-verket.

Det var det visst fler som gjorde för jag hamnde i kö med ca 10 min väntetid.   

Men när jag väl fick komma till tals fick jag ett oerhört lättat svar att min ska inte vara inne förrän i maj eftersom jag inte har varor/tjänster inom EU.

Revisorns svar blev när jag fick tag på henne

Ja just det! Total hjärnsläpp! Förlåt förlåt! Hur har jag kunnat virrat till det så?  

                                                 - - - - - - -  

   Jag tror att hon är lika glad som jag över att det är fredag.   









Av carima - 30 januari 2015 11:21

Visst är det både roligt & charmigt när djuren "pratar"!   

Det är så härligt att se när de på sitt sätt "talar om" vad de vill & givetvis inte vill.

Hunden är en snacksalig liten varelse.   

Hans kroppsspråk, ljud & läte går i ett på saker han vill ha sagt.

Har ett exempel från häromdagen.

Jag stod vid spisen & höll på med middagen. Mannen satt vid köksbordet.

Katterna satt i kökssoffan som två små änglar.   

För en gång skull tysta eftersom de hade fullt upp med att betrakta hunden

Han i sin tur gjorde allt för att avbryta mig & Mannen i vårt samtal med att gräva i sin matskål.

Denna sitter i en ställning med 2 skålar. En för mat (som var tom vid tillfälligt.)

Den andra för vatten.....som var fylld.

Jag påpekade hela tiden för honom att han skulle få. Att han fick vänta som alla vi andra.

Men jag kunde lika gärna prata till väggen. Han ignorerade mig totalt.  

Han bara fortsatte tills fan själv flög i honom.

Hade det funnits simhoppstävlingar för matskålar så hade Hundens utan tvekan vunnit !:a pris....  

Hur han fick till det vet han nog inte själv. Inte vi heller för den delen.

Men med en enorm kraft fick han iväg skålen som gjorde minst en dubbelvolt i luften, som sen galant dök ner mot vattenskålen.

Det blev en jäkla smäll när dessa två skålar fick närkontakt.  

Finalen slutade i en mindre swimmingpool på köksgolvet

Blir man skrämd på ett sånt här vis så blir det också reaktioner....  

Katterna tog till flykten på 0 sekunder.  

I samma stund som ett förskräckt whaaa!!! kommer ur mig flyger vispen ur min hand & sätter innan landning såsfläckar på köksskåpen.  

Mannen gav ifrån sig ett läte som om han hade åkt världens häftigaste berg&dalbana.  

Hunden själv står roat & tittar på medan vattnet täcker mer & mer av golvet.

Sen tittar han på mig med en riktig Emil i Lönnebergablick som säger:  

"Oj! Förlåt! Det där var inte meningen".....

Säger bara en sak! Vad vore livet utan denna lille parvel?.....  


Nu till nåt helt annat!   

Jag kan inte se så värst mycket utan glasögon.   

Därför blir det lite svårt att plocka ögonbrynen för då måste jag ta av dom medan jag håller på.

Sen är det smärtan när man står där & plockar.

Men imorse fick jag en strålande idè.  

Tyckte jag då iaf......

Jag lånade Mannens rakhyvel för att jämna till dom lite.

Av med glojärnen & sen raka lite. När dom åker på igen upptäcker jag att det ena brynet är ok, medan det andra får justeras. När väl det var bra fick det andra finslipas.

Så fortsatte det tills det bara fanns en sak att göra.  

Nu undrar jag bara vad familjen har för kommentar till min nya look utan ögonbryn....   

Jag får säga som Hunden:

"Oj! Det där var inte meningen"........  




Av carima - 7 januari 2015 08:39

Julaftonsförmiddagen blev en aning stressig för mig & Mannen.   

Vi stod i vårt minimala kök & gjorde två smörgåstårtor till Svärmor som hon skulle ha till juldagen.

Ska jag beskriva denna händelse i en mening så blir den.

Det var ett organiserat kaos i kamp med klockan som hela tiden envisades med att ligga steget före.  

Men! Lagom till Dorsins jultal innan Kalle så var allting klart.   

Tårtorna färdiga, dukat för julmiddag, glöggen varm & familjen var samlad.

Så det blev till slut även jul hemma hos oss också.....  


Nyårsafton veckan efter blev ett hevete!   

Jag & Mannen tyckte att det var skönt att det inte varit så mycket skjutande dagarna innan nyår.

Men man ska inte ropa Hej förrän man är över ån....  

Vid 21 när vi är ute med Hunden & ska precis in på ett grönområde. Då kommer en Mamma springandes med en unge i var näve i tvåårsåldern. Under skratt, tjo & tjim hojtar hon om att

"Nu måste vi springa fort fort innan det smäller"....  

Jag & Mannen tittar förskräckt på varandra. Men vi hinner inte vända om & komma därifrån förrän bombbardemanget startade.

Hundens första reaktion var att med alla medel försöka ta sig ur sitt sele & springa.  

Det var banne mig inte långt ifrån att han lyckades....

Biten som vi sen hade kvar att gå hem var fruktansvärd.

Han var så uppstressad så jag trodde hans hjärta skulle stanna.   

Nattrundan! Ja där blev det tvärstopp.

Han totalvägrade. Han gick inte en meter när vi väl kommit utanför porten.

Samma visa dagen efter. Inte förrän mot kvällen så fick vi honom iaf runt kvarteret.

Det tack vare grannfrun som var ute med sin hund & som vi slog följe med.

Så nu är vi tyvärr tillbaka på ruta ett igen.

För flera års hårt arbete med att träna Hunden för sin skotträdsla.

Den försvann på några få sekunder.....   





Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Carimas


Skapa flashcards