Visst är det både roligt & charmigt när djuren "pratar"!   

Det är så härligt att se när de på sitt sätt "talar om" vad de vill & givetvis inte vill.

Hunden är en snacksalig liten varelse.   

Hans kroppsspråk, ljud & läte går i ett på saker han vill ha sagt.

Har ett exempel från häromdagen.

Jag stod vid spisen & höll på med middagen. Mannen satt vid köksbordet.

Katterna satt i kökssoffan som två små änglar.   

För en gång skull tysta eftersom de hade fullt upp med att betrakta hunden. 

Han i sin tur gjorde allt för att avbryta mig & Mannen i vårt samtal med att gräva i sin matskål.

Denna sitter i en ställning med 2 skålar. En för mat (som var tom vid tillfälligt.)

Den andra för vatten.....som var fylld.

Jag påpekade hela tiden för honom att han skulle få. Att han fick vänta som alla vi andra.

Men jag kunde lika gärna prata till väggen. Han ignorerade mig totalt.  

Han bara fortsatte tills fan själv flög i honom.

Hade det funnits simhoppstävlingar för matskålar så hade Hundens utan tvekan vunnit !:a pris....  

Hur han fick till det vet han nog inte själv. Inte vi heller för den delen.

Men med en enorm kraft fick han iväg skålen som gjorde minst en dubbelvolt i luften, som sen galant dök ner mot vattenskålen.

Det blev en jäkla smäll när dessa två skålar fick närkontakt.  

Finalen slutade i en mindre swimmingpool på köksgolvet

Blir man skrämd på ett sånt här vis så blir det också reaktioner....  

Katterna tog till flykten på 0 sekunder.  

I samma stund som ett förskräckt whaaa!!! kommer ur mig flyger vispen ur min hand & sätter innan landning såsfläckar på köksskåpen.  

Mannen gav ifrån sig ett läte som om han hade åkt världens häftigaste berg&dalbana.  

Hunden själv står roat & tittar på medan vattnet täcker mer & mer av golvet.

Sen tittar han på mig med en riktig Emil i Lönnebergablick som säger:  

"Oj! Förlåt! Det där var inte meningen".....

Säger bara en sak! Vad vore livet utan denna lille parvel?.....  

Nu till nåt helt annat!   

Jag kan inte se så värst mycket utan glasögon.   

Därför blir det lite svårt att plocka ögonbrynen för då måste jag ta av dom medan jag håller på.

Sen är det smärtan när man står där & plockar.

Men imorse fick jag en strålande idè.  

Tyckte jag då iaf......

Jag lånade Mannens rakhyvel för att jämna till dom lite.

Av med glojärnen & sen raka lite. När dom åker på igen upptäcker jag att det ena brynet är ok, medan det andra får justeras. När väl det var bra fick det andra finslipas.

Så fortsatte det tills det bara fanns en sak att göra.  

Nu undrar jag bara vad familjen har för kommentar till min nya look utan ögonbryn....   

Jag får säga som Hunden:

"Oj! Det där var inte meningen"........