Julaftonsförmiddagen blev en aning stressig för mig & Mannen.   

Vi stod i vårt minimala kök & gjorde två smörgåstårtor till Svärmor som hon skulle ha till juldagen.

Ska jag beskriva denna händelse i en mening så blir den.

Det var ett organiserat kaos i kamp med klockan som hela tiden envisades med att ligga steget före.  

Men! Lagom till Dorsins jultal innan Kalle så var allting klart.   

Tårtorna färdiga, dukat för julmiddag, glöggen varm & familjen var samlad.

Så det blev till slut även jul hemma hos oss också.....  

Nyårsafton veckan efter blev ett hevete!   

Jag & Mannen tyckte att det var skönt att det inte varit så mycket skjutande dagarna innan nyår.

Men man ska inte ropa Hej förrän man är över ån....  

Vid 21 när vi är ute med Hunden & ska precis in på ett grönområde. Då kommer en Mamma springandes med en unge i var näve i tvåårsåldern. Under skratt, tjo & tjim hojtar hon om att

"Nu måste vi springa fort fort innan det smäller"....  

Jag & Mannen tittar förskräckt på varandra. Men vi hinner inte vända om & komma därifrån förrän bombbardemanget startade.

Hundens första reaktion var att med alla medel försöka ta sig ur sitt sele & springa.  

Det var banne mig inte långt ifrån att han lyckades....

Biten som vi sen hade kvar att gå hem var fruktansvärd.

Han var så uppstressad så jag trodde hans hjärta skulle stanna.   

Nattrundan! Ja där blev det tvärstopp.

Han totalvägrade. Han gick inte en meter när vi väl kommit utanför porten.

Samma visa dagen efter. Inte förrän mot kvällen så fick vi honom iaf runt kvarteret.

Det tack vare grannfrun som var ute med sin hund & som vi slog följe med.

Så nu är vi tyvärr tillbaka på ruta ett igen.

För flera års hårt arbete med att träna Hunden för sin skotträdsla.

Den försvann på några få sekunder.....