Sex normala steg från köket in till soffan i TV-rummet, lika många steg därifrån i samma rum, kommer sängen (där jag & Mannen sover), det är cirkeln jag har att röra mig på dagligen.  

Visst! Sängen har ju lyxats till med ett draperi......  

Men hur fan privat är det med trafikleden av samtliga som ska till & från sina rum eller uppsöka någon av toaletterna?

Bara tanken på att bo så här ett X-antal år till utan något eget privatliv, får mig att sakta & säkert kvävas till döds.

Känner redan av syrebristen!....  

Jag älskar min stora bullriga familj, inte tu tal om det.   

Men hur länge ska man hålla på att "amma" egentligen?

Vet att barnmorskorna vill så länge som möjligt.

Men inte fan menade dom väl tills ungarna är över 21 år?  

Att det finns mer än "bröstmjölk" har äldsta Dottern förstått. Fast hon är arbetslös för tillfälligt, så bangar hon inte för att ta steget med att klippa "navelsträngen".

Äntligen en som fattar det här med att börja ta ansvar för sig själv här i livet!

(Finns mycket tänkvärt skrivit av henne i bloggen,

"Tänk steget längre" av Lattekatten) länk finns till henne!

Hon har kommit till insikt med att det finns andra vägar än via föräldras plånböcker för sitt uppehälle. Hon vet också att vi inte försvinner ut ur hennes liv. 

För hon vet att vi kommer att finnas där, precis som nu, med lika mycket kärlek & givetvis med en hjälpande hand vid behov   

Skillanden blir bara den att vi bor på var sin adress.....

Är flytta-hemmifrån-vågen här hemma äntligen på G nu månne???