Igår kom äntligen den efterlängtade solen & värmen. Glad i hågen plockade jag fram vår & sommarskorna, som jag f.ö varit tidig med att köpa i år. Hoppade i ett av paren & gick till jobb.

Gick & gick förrästen!

Hade inte ens kommit halvvägs förrän höger fot kändes allt annat än bekväm. Jag knixade och donade men inget hjälpte. Så resten av vägen lirkade jag mig fram. Såg nog mest ut som om jag gjort något olämpligt i byxan.

Väl på jobb fick jag se vad skofan gjort med foten. Den var skinnflådd på sina ställen.

Naturligtvis finns inga plåster till hands när man behöver det som bäst. Så hem blev det till att stoppa papper lite här & var.

På kvällen när hunden skulle ut så åkte nästa par på.

Kändes ganska snart obekvämt på båda fötterna. Vid hemkomst när skorna åkte av lyste två illröda "lampor" mot mig. Det var mina stackars stortår!

Varmt är det idag med så då blev det en djupdykning i garderoben efter shortsen Då kom vinterns förträngda problem fram som ett frimärke på ett kuvert. Mitt lilla "bihang" som frenetiskt klistarat sig fast som en igel sen förra julen går inte att dölja längre. När det varit kallt har eländet gömts under en tjocktröja. Jag fick iaf på mig shortsen & "bihanget" åkte ner det med innanför linnigen. Gick väl an så länge jag stod upp. Men när jag satte mig ner vräkte det ut som en islänsk vulkanlava. Nja! Kanske lite överdrivet, men som en överjäst deg då, poff poff poff!

I detta ögonblick så är jag glad över att inte jobbar extra som krokimodell.

Jisses vilka tavlor det skulle bli då! Motivet av en kvinna med två sargade fötter, kritvita ben, krystat leende och cykelslang på magen.

Finns bara en sak att göra nu. Leta fram ett par ingågna skor, koppla hunden och ge sig ut. Vem vet, jag lyckas kanske gå & få en liten punktering på slangen på sisådär ett par hekto.