Om exakt tre månader fyller äldsta Dottern 22 år.   

Hennes första birthday i sitt egna hem......

Men först har vi Sonens systembolagsålder om sex veckor att salutera för.  

Vidare i matematiken så är det bara 101 dagar kvar av året.

e-t-t-h-u-n-d-r-a-e-n!.....

Här kommer ännu mer matte denna höstliga septemberonsdag.   

På nyårsafton är jag inne på min nionde semesterdag. 

Dessutom hunnit bli 48 år & 28 dagar äldre (kunde det inte varit tvärtom?)....

Men innan det skålas för det nya året så ska även oktober passera förbi.

Redan nu vet jag att den månaden kommer att bli lång,

m-y-c-k-e-t,....m-y-c-k-e-t....l-å-n-g!   

Jag vet att Rom inte byggdes på en dag.   

Men får jag inte efter mina kommande 31 sega dagar ett positivt resultat med ett rejält "aha"

Ja, då kan "matteboken" för 2012 med sina 365 nya "sidor" redan se väldigt trist & dyster ut.......  

Efter att ha haft en dust med vår vaktis, (tåler inte den karlen), så får jag bara huvudvärk.   

Vi, (som övriga hushåll i trappan), har stopp i vasken. Vad kommer åsnan med?

Jo en vaskrensare!

Tror den dumme gåsen att det hjälper?   

Han pustade & stånkade & undrade om vi spolat ner en mullvad i vasken?

"Klart som fan att vi har ditt dumma ålahue!" -  sa det aldrig, men tänkte!   

Humöret blev med ens mycket bättre när bästa Vänninan dök upp med hembakade bullar.

De e min själ inga köbekagor de ente!....   

Så har det hänt igen, jag har stått & ljugit en kund rakt upp i ansiktet.  

Men säg den svensk som svarar ärligt på frågan, "Är allt väl? Har det hänt något?"

Tyvärr har jag fått dom frågorna alltför ofta på sista tiden & vad gör jag?

Kör med en kristallklar härlig vit lögn!   

Ger frågeställaren en konstlat leende (har inget pokerfejs) & viftar på bästa sätt bort det hela med, Jodå, allt är väl!!"

Jag är fullt medveten om att mina försök till förändringar här hemma har börjat tära.

Inombords kokar det av frustration & irritaton som byggs på för varje dag....  

Men hur i helvete ska jag kunna få framlagt till förändring, när svaren jag får är vad man förväntat sig att få om det varit tidigt 70-tal?

Men Hallå!!!   

Det är tjugohundraelva! tvåa nolla etta etta! 2011....

Inte lätt att göra sig hörd när ingen vill se höra eller prata.....

  Men än ger jag inte upp.......

Tänk vad en lite individ kan skapa hysteri.   

Dessa små spindlar som hänger lojt i ett hörn eller skyndsamt ilar iväg uppe i taket. Men dessa kan som sagt sätta skräck i de flesta här hemma.

Utom på mig & Sonen som får agera spindelräddare här titt som tätt

Illvrålande kan de övriga hojta "Tar ni inte ut den jättestora spindel nu så slår jag ihjäl den!"

Galopperande kommer jag eller Sonen till undsättning & räddar de små stackarna...    

För så värst stora är de aldrig.....  

Vad är en lite spindel i taket jämfört med en hel armè kvalster i sängen varje natt?

Kan fortfarande inte förstå det ofattbara!

Trodde inte det var sant när chockbeskedet kom igår om att Stefan Liv omkommit i en flygolycka. 

Stefan var en av mina stora favoriter inom hockeyn & jag kommer alltid att minnas honom med stor värme i hjärtat   

 Varför?

Sex normala steg från köket in till soffan i TV-rummet, lika många steg därifrån i samma rum, kommer sängen (där jag & Mannen sover), det är cirkeln jag har att röra mig på dagligen.  

Visst! Sängen har ju lyxats till med ett draperi......  

Men hur fan privat är det med trafikleden av samtliga som ska till & från sina rum eller uppsöka någon av toaletterna?

Bara tanken på att bo så här ett X-antal år till utan något eget privatliv, får mig att sakta & säkert kvävas till döds.

Känner redan av syrebristen!....  

Jag älskar min stora bullriga familj, inte tu tal om det.   

Men hur länge ska man hålla på att "amma" egentligen?

Vet att barnmorskorna vill så länge som möjligt.

Men inte fan menade dom väl tills ungarna är över 21 år?  

Att det finns mer än "bröstmjölk" har äldsta Dottern förstått. Fast hon är arbetslös för tillfälligt, så bangar hon inte för att ta steget med att klippa "navelsträngen".

Äntligen en som fattar det här med att börja ta ansvar för sig själv här i livet!

(Finns mycket tänkvärt skrivit av henne i bloggen,

"Tänk steget längre" av Lattekatten) länk finns till henne!

Hon har kommit till insikt med att det finns andra vägar än via föräldras plånböcker för sitt uppehälle. Hon vet också att vi inte försvinner ut ur hennes liv. 

För hon vet att vi kommer att finnas där, precis som nu, med lika mycket kärlek & givetvis med en hjälpande hand vid behov   

Skillanden blir bara den att vi bor på var sin adress.....

Är flytta-hemmifrån-vågen här hemma äntligen på G nu månne???

När i livet är det tillåtet att få börja tänka på sig själv utan att bli klassad som egoist?   

För när jag tänker efter, så har jag hela livet fått ta ett steg bakåt för att släppa fram någon annan först.

Det har tills nu känts helt ok eftersom, "Jag har ju hela livet framför mig!"   

Men nu närmar jag mig 50 med stormsteg & frågan är, när fan är det min tur?

Visst låter detta som ett riktigt spyfärdigt klimateriesjukt kärringinlägg?   

Men jag får helt enkelt panik över att åren bara susar iväg & swisch, innan jag hunnit blinka så kommer jag att vara ägare till en sprillans ny rullator.

JippiYeee! Det var ju precis så jag ville ha det!.....

Kan bara i skrivande stund hoppas på att mitt hjälpmedel får plats bland alla andras grejor här hemma då.....

Ser fram mot att någon inom kort, lyfter på huvudet, ser mig i ögonen, med ett stort leende på läpparna säger: Varsågod! Det är din tur nu...

Yes, yes, yes! Äntligen!......

Hoppas bara det är någon annan än sankte Per som hinner uttala dom orden först  

Jag extraknäckar ideelt i en apbur!  

Om det är kul? Nix! Inte det minsta!...

Men ibland verkar det banne mig som jag hamnat bland våra närmsta kusiner här hemma.

Jag kan inte begripa:  

* varför ingen mer en jag kan sätta i en ny toarulle i behållaren?

Vad är det som är så himla svårt?

Det står nyöppnade rullar runt hela toasitsen, de tomma hylsorna ligger slängda lite här & var på badrumsgolvet.

Är pedalhinken bredvid alldeles för komplicerad att öppna & använda månne?

(får kanske skaffa en instruktionsbok)   

* varför ingen mer än jag kan hänga upp våta handdukar efter duschning?

Verkar bara vara jag, ("skötaren"), som är är tillräckligt vig för den uppgiften tydligen...

Jag kan göra denna "varför-bara-jag- lista" hur lång som helst när det gäller badrummet.  

Sen ska vi inte glömma köket, hallen! Ja var fan som helst här i lägenheten.

De har alla sina milslånga tusen varför??? dom med.

Jag jobbar precis som alla andra i den här "apburen". Men det verkar tyvärr bara vara jag som ska avsätta av min lediga tid, till att utföra marktjänst...

Ja den som har kommit ner hit i läsningen har nog förstått att jag inte alls är på humör idag.   

Sen om det beror på tröttheten från förgårnatt eller om det är kärringakörningar, det ger jag blanka fan i.

Det är bara så jävla trist att ensam behöva ägna sig åt detta varje vecka. Allra helst när det gäller de utrymmen som samtliga i hushållet använder sig av varje dag.

För det måtte väl för sjutton vara mer än jag här hemma som kan skura skithus & dammsuga?