Varje natt delar jag säng med två underbara herrar.   

En av dom kan jag bli väldigt irriterad på medan den andra kan jag ligga och fnittra åt.

Ändå gör de samma sak! Nämligen jobbar extra på sågverket!!!!!   

Hunden snarkar så det är ett under att han inte väcker hela huset.

Men jag tycker det låter så himla gulligt och är riktigt sövande.    

Mannen gör precis samma sak men i mina öron är det milslångt från något rogivande.

Det slutar alltid med omilda armbågstacklingar tills han dämpar sig.  

Varför reagerar man så olika på samma sak bara för att det är olika individer?

Ett annat exempel som jag kom att tänka på!

Hur blir reaktionerna vid ett matbord om ett litet barn släpper sig?   

Jo! Hela sällskapet smilar upp sig och frågar den lilla, "vad sa gumpen?".

Men när barnet några år senare gör det igen blir det sura miner och barska kommentarer,

"Vad gör du din gris?".... 

När jag nu är inne på bakdelar så kan jag passa på att berätta om gårdagen.

Det var riktigt härligt vårväder och jag hade ett hembesök. 

Jag bestämde mig för att cykla den dryga milen ditt. 

Det gick som en dans i solskenet och medvind hade jag.  

Väl framme kände jag att ändan var lite bortdomnad.

Hade med facit i hand varit glad om den fortsatt att bara vara det.....

För hemfärden blev ett mindre helvete och dessutom i motvind.

Jag var inte ens halvvägs förrän det brann i bakpartiet.  

Under mitt trampande i pust stånk och en massa lidande undrade jag om detta kunde bero på dålig kondis eller om det var åldern?  

Väl hemma var benen som gelehallon och min kära bak var skinnflådd både här och där.

Men kärringen ger inte upp! Nästa långtur på cykel blir iaf inte utan sadeltäcke.  

När jag nu var inne och nosa på ålder så blev Mannen väckt idag med sång   

(nåt som liknade det iaf) när jag och ungdomarna här hemma tog ton i den årliga

"Ja må du leva" trallen....

  Så ikväll blir det lite extra fredagsmys för min älskade make....