Arbetsveckan kunde ha börjat bättre   .....

Igår morse gjordes en otäck upptäckt. Det fanns knappt inga kaffebönor. Men jag fick skrapat ihop så det blev var sin ynka liten kopp iaf.  

Efter morgonturen med Hunden kom nästa bedrövelse....

Jag hörde Yngsta Dottern ynkligt kallade på mig.  

Stegade in på hennes rum & fick se henne sitta fast...........i sina jeans!

Hon hade hoppat i byxorna för att sen börja vika upp dom. Någonstans vid vaderna blev det totalt stopp. De gick varken att dra upp eller ner. Det var som om de blivit ditlimmade av superlim.

Min räddningsaktion började. Jag slet som ett djur för att få loss ungen. Inte lätt eftersom hon skrek som en stucken gris av smärta   

För ju mer vi försökte få loss byxorna desto mer stramade tyget åt  om vaderna.

Efter 10 minuter fick jag ge upp med orden "Vi får klippa upp dom",

"Aldrig i livet fick jag till svar" (Det var inte bara hennes favoriter utan dessutom nya)

Så en ny lång kamp startade & den pågick tills jag till slut sa, 

"Nu får du två alternativ! Antingen kapar vi av benen eller så tar vi fram saxen"

Hon valde saxen   ......