Konstig känsla att höra klass 2 varning om den kommande stormen som väntades in igår, eftersom det bara susade lite lätt i trädtopparna.  

Men vi har varit med förr så varningen togs på största allvar.

Jag checkade balkongen så inga lösa grejor skulle ge sig på drift & knocka någon stackars oskyldig.  

På kvällen ökade vindstyrkan rejält & på kvällsrundan med Hunden var som en scen ur en skräckfilm. Knappt ingen trafik, olåsta grindar som gnisslade i vinden, konstiga skuggor från träd & buskage, Hua!  

Vid läggdags hade det tagit i rejält. Trycket utanför var enormt mot fönsterrutorna, det lät för jävligt. Jag ville inte höra elände så jag körde in så mycket bomull jag kunde i öronen.

  Hunden var inte heller förtjust av odjudet så den han hoppade hopp i sängen & grävde (då menar jag verkligen grävde) sig ner mellan mig & Mannen.

 Begriper inte hur en liten foxterrier kan ta så himla stor plats...

Det blev iaf varmt, trångt men ändå mysigt. Somnade till slut i en obekväm ställning & med ett kittlande hundöra i näsan.

Nu på morgonen blåser det fortfarande men inte i samma styrka som inatt.