Usch! Det har varit turbolenta dagar sedan förra veckan. Kroppen har inte hunnit med.   

Den är totalt urlakad just nu med all berg&dalbana av känslor.

Chocken efter bästa Vänninans sons olycka.   

Har inte hört än hur det gick i måndags hos plastikkirurgen....

Tjo & tjim i lördags med firandet av Sonens andra nolla.   

Grannarna trodde nog att det skulle bli världens balunsfest. Men tji fick dom! Det gick lungt & städat till....

Yngsta Dottern var samma dag i  Göteborg & tävlade.   

Hon gick till final. Men där blev domarna oense om vem som egentligen stod som segrare.

Den gick slutligen till hennes motståndare.....

Jag & Mannen var på endagstur till Tyskland i söndags. Tull & polis var på hugget.     

Men inte fan ville de kolla våra pass. Nu när vi äntligen har.....

Sen den tunga dagen i måndags.  

Den har inte bara varit sorgsam för oss tvåbenta. Utan även för Hunden & Katten.

I måndagskväll låg Hunden där buren stod & väntade på att han skulle komma hem.

Katten, som i vanliga fall är lugn & stilla, gick runt i lägenheten & kallade på honom.

Kom inte & säg att djur inte har känslor, för det har dom.....

Sen kommer vi till gårdagen!   

På stående fot fick jag ta ett akut beslut. Äldsta Dottern ringde & var helt förtvivlad.

Hennes Hittekatt hade fortfarande inte efter 14 dagar accepterat lille Rödboll. Aggresiv har han varit från början mot sin nya familjemedlemen. Men nu hade det blivit ännu värre. Nu var det inte bara hårda tag mot den lille, utan nu gick han även till angrepp mot Dottern.

"Mamma! Vad ska jag göra?......  

Jag tror att minst tjugotretusen-femhundra-elva olika förslag på lösningar for genom huvudet på mig samtidigt.

Har absolut inga planer på att skaffa en ny katt som innebär ett ansvar på minst 15 år framåt. Men ett eller max två år kan jag mycket väl ställa upp som kattfadder. Så fr.o.m igårkväll bor han här tills vidare.

Den dagen som Sonen flyttar hemifrån så blir det inte som planerat en, utan nu blir det två katter som följer med bland bananlådorna....