Jisses vad veckan har rusat fram.   

Tyckte det var som igår som jag satt här & längtade till fredag.

Morgonen har varit allt annat än lugn.

(Fast det var nog mest jag som var uppkörd)    

Jag hade min tandläkartid & yngsta Dottern skulle iväg till Spanien med tre kompisar & föräldrar till en av dom.  

(Den ungen har förmåga att glömma både det ena & det andra som ska packas ner när hon ska iväg någonstans)

Så från kl 7 imorse har jag rusat fram som ett ånglok för att försäkra mig om att både det ena & det andra var med i packningen. Efter varja "ja" som jag fick så kunde jag pusta ut.   

För att inte snacka om mina förmaningstal jag som jag höll.  

(Om ungen inte stängde öronen så stoppade hon (förhoppningsvis) in vad jag sa någonstans i bakhuvudet)

Jag hann precis hem från tandläkaren innan hon blev hämtad.

Så nu ska ett par stackar föräldrar ha koll på fyra 17-åriga yrväder i 14 dagar.

  (Undrar om de verkligen vet vad de har gett sig in på? Eller? Är det jag som ska undra över vad jag egentligen gav klartecken till i våras när denna resa kom på tal?)  

Onsdagen blev verkligen en positiv upplevelse, så jag sörjer inte över resultatet.

(Jag kommer i fortsättningen att hålla min optiker sysselsatt)   

Det var helt enormt att få reda på så mycket om min syn som jag inte haft den blekaste aning om. Nu föll helt naturligt alla pusselbitar på plats. Nu fattade jag äntligen varför jag upplever vissa grejor helt tokigt.  

Undersökningen skiljde sig inte från någon annan synundersökning, förutom att det var fler apparater & det rasslade ut "heroglyfer" efter var & en av dom.

Efter varje rassel så kommenterade läkaren att, "det ser bra ut!"

Vid nästsista "stationen" så var jag godkänd för operation fast det låg precis på gränsen. Men sen kom dödsstöten vid sista momentet.      

Det var för att se hur samarbetet mellan ögon var. 

(Mina ögon vet tydligen inte vad det betyder) 

  De beter sig som två Alfahanar som båda vill bestämma. Det ena ser bara på långt håll, det andra endast på kort. Inte ett enda ynka jävla mikroskopiskt uns av samarbete fanns mellan dessa två. Dom kör var & en sitt eget race.

(Stackars min hjärna som varje dag måste försöka skilja dessa två åt på vems syn som ska förmedlas fram)

Jag fick förklarat att de opererar inte om resutatet inte blir till 100%.

I dagsläget nekas ca 20% & för bara några år sedan var det många fler.

Tekniken går framåt så vem vet? Min tur kanske kommer som har två "ovilliga arbetskollegor" under pannbenet. 

Hur det än blir med den saken så fick jag iaf en mycket givande upplevelse.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Årets midsommar inte bara regnade bort. Den var dessutom ruggit kall som en bitter höstdag.   Värmeljusen fick vikariera för den där gula saken som vägrade närvara. Den befann sig hos yngsta Dottern på Kreta. Dit for hon med Pojkvännen och hans f...

     Älskade underbara goe lille Emil!      Nu har du fått frid, det vet vi, men saknaden är enorm. Du har sedan jul förra året haft dina up and downs. Åldern hade börjat göra sig påmind.... Du blev lätt trött. Fast aptiten var god så börja...

Underhållet av detta hyreshus är under all kritik.    Ett exempel av många är stopp i vasken. Och det är inte bara vi utan flera andra grannar som har problem med detta. Hjälpen vi fått när vi felanmält är att vaktis kommer och drar sina sugpropp...

Det hände saker vid och på självaste skämtardagen som vi trodde var just aprilskämt.  Men! Tji fick vi....   Bl.a. skulle kanal 5 & en del andra kanaler slockna för ganska många Teliakunder natten till 1:a april. Tyvärr visade det sig att detta...

Varje natt delar jag säng med två underbara herrar.    En av dom kan jag bli väldigt irriterad på medan den andra kan jag ligga och fnittra åt. Ändå gör de samma sak! Nämligen jobbar extra på sågverket!!!!!    Hunden snarkar så det är ett under...