För en vecka sen undrade jag hur denna vecka skulle bli, eftersom vi fick ett panikartat problem direkt när Anais kom till stan. När alla välkomstcermonier var över efter avstigning kom hon på att hennes handväska var kvar på bussen & i den låg ju givetvis allt som är viktigt, pengar, pass, kamera m.m   

Bussen hade tyvärr hunnit lämna stationen & var på väg till Malmö....

Den franska gruppens lärare som var med ryckte nochalant på axlarna & tröstade med att "det ordnar sig".

Sen trippa hon & de övriga, däribland även den svenska läraren iväg, kvar stod yngsta Dottern & Anais...

Tur att Dottern är en handlingens kvinna.    

Hon tog omedelbart kontakt med chaufförernas chef som i sin tur lova att kontakta den aktuella chauffören direkt.

Men inte förrän på kvällen kunde vi pusta ut. Väskan var istan igen med hela sitt innehåll.   

Deras sista kväll ihop igår kunde ha slutat i rena kat(t)astrofen.   

De var ruskväder ute, det regna & blåste kallt. Anais & Dottern kurade ihop sig på rummet för att kolla på en komedi. Mysfaktor nr 1 en sån här kväll var given, tända värmeljus.

Mysfaktor nr 2 uteblev inte heller. En mysig spinnande varelse bredvid...  

Vår vilde rödtott tyckte väl att det blev lite väl varmt på rummet. Så han tar ett rejält skutt utan förvarning & släcker därmed ljusen på sitt sätt.

Själv hade jag gått & lagt mig när detta hände.  

Jag hör bara Dotterns förtvivlade rop på att jag måste komma.

Synen (för att inte nämna hur det luktade) som mötte mig när jag kom in i badrummet går inte att beskriva. Vasken fylls & blir svart av sveda katthår efterhand som Dottern sköljer av svansen. Efter "badet" undersöks han noga av oss båda.   Inga skador som tur väl är. Däremot kommer han att ha en något mindre yvig svans ett tag framöver.

Här kommer ännu en god nyhet!   

Jag & bonusDottern har fått "högsta vinsten". Om allt går väl så "utdelas" den till månadsskiftet.

Hon har då kontrakt & kan flytta till sin första lägenhet,

jag & Mannen får ett eget krypin.....  

Imorgon eftermiddag står det en skara franska utbytesstudenter på Malmö Airport.   

En av dessa ska bo hos oss. Hade inte boxningstävlingen i Stockholm kommit emellan så hade yngsta Dottern varit med när den svenska gruppen åkte till Frankrike.

Men med facit i hand så är hon glad (jag med) att hon inte kunde åka med....  

Allt var med stort K, totalt Kaos. Den svenska gruppen lämnades mer eller mindre vind för våg. Många av värdfamiljerna stod som levande ??? när det dök upp en svensk student i deras hem. Några av dessa ?-tecknen fann sig snabbt & öppnade inte bara sitt hem utan även sitt franska hjärta.   

Men tyvärr fanns det familjer som bara trodde att de skulle ställa upp med övernattning. I dessa hem blev det inte mycket i matväg för ungdomarna. Dessutom fick de ta sig till & från bäst de kunde till de olika aktiviteterna.

Jag blev mörkrädd mitt på dagen när jag fick höra deras berättelser.....

Sen poängen med hela utbytet med att alla skulle utöka sina kunskaper i engelska. Ja den poängen, den försvann helt ute i periferin någonstans...

För det var nog det språket den sv.gruppen hörde minst av under sin vecka i Frankrike....  

Imorgon är det alltså den franska gruppen som ska hit & det är precis samma K-A-O-S!!!. Ingen vet någonting!    

Den sv.gruppen, däribland Dottern, har under de senaste dagarna försökt få den ansvariga personalen att svara på deras frågor om planeringen för den kommande veckan.

Jag vet som värdfamilj i skrivande stund lika mycket som Dottern, det vill säga, inte ett dugg!

Men sova gott & vara mätt här varje dag ska jag se till att vår fransyska blir iaf.... 

Sen får vi lösa problemen efterhand som de dyker upp......

Vilken helg det har varit!  

Kan det bli en bättre rekreation för en stadsbos själ än att hamna mitt i skogen? 

Vi kände direkt när vi kom fram i fredags hur en inre harmoni bara sveptes in i varje por av kroppen. Efter att vi hade lastat ur bilen så tog vi en rejäl promenad.   

Som följdes av många hela helgen....

Hunden njöt till 100%. Han for än hit, än dit & drog in alla dofter. Väl tillbaka var det grilldags. Sen efter det var det bara att sjunka ner i soffan framför den öppna spisen.   

Där satt vi & bara myste tills det var dags för dagens sista hundtur. Klockan var närmare midnatt & det var totalt kolsvart ute. Vi hade inte hunnit långt förrän det small. Kort därefter, i den för övrigt stilla & tysta natten, hördes ett skri.   

Det lät varken mäskligt eller djuriskt...

Där i mörkret stod vi i ficklampans sken, stela av skräck & undrade vad i helvete det var som pågick? 

När nästa skott kom, ja då fick vi eld i röva & sprang. Det är ett under att vi inte fastnade i dörröppningen när alla tre skulle in samtidigt. Väl inne i säkerheten låstes alla dörrar & gardinerna drogs för.   

Panik? Det var bara förnamnet! Var det en Breivikpsykopat som fått korn på oss därute i mörkret?

Vi hade 1000 frågor men inga svar....  

Vi drog mer än en lättnande suck när vi äntligen fick tag på stuguthyraren som berättade vad det var.

De jagas vildsvin om nätterna...  

Tyvärr hade jägarna, (som de brukar göra) missat att tala om för henne, (så hon i sin tur kan tala om för hyresgästerna), att de skulle ut & jaga.

Vissa veckor hinner jag knappt börja avnjuta måndagens första kopp kaffe förrän jag sitter där med fredagens.  

"Vart i helvete tog veckan vägen?"....  

Visst! Sen tycker man det är skönt att det fredag & har hela helgen framför sig.  

Men innan man hinner tänka tanken så är det söndagkväll igen...  

I februari när jag & Mannen bokade stuga för en weekendsemester så tyckte vi att april lät så avlägset.    

Men! Swisch!... swisch!... swisch!... så rusa veckorna iväg.

På fredag är det dags att packa bilen!   

Efter morgonkaffet sticker vi,   Hunden   jag & Mannen......

Fast yngsta Dottern fortfarande tillhör junior så har hon fått gå upp till seniorerna eftersom landslaget vill ha med henne där. Så i helgen åkte hon & tre andra från klubben upp till Stokholm.   

Att sen Tanya the "Pitbull" tog hem ett brons i sin första senior-sm match är en helt fantastisk bragd   ,

eftersom motståndaren var tio år äldre & dessutom världsmästare i kick-boxning  (51kg klassen)  

Här hemma bevittnades hennes enorma prestation via www.boxning.tv   

Medan Dottern var i ett snöigt Stokholm. (Bilden är tagen från hennes hotellrum)

Så njöts det för fullt i den värmande vårsolen här hemma. (60 mil längre ner i landet....)

Skärtorsdag 2012

Jag & Mannen trängs & svettas, (bland många andra), med att inhandla det sista inför helgen efter jobb.

Kvällen avnjuts med grillning   

Skärtorsdag i slutet av 60-talet

Äntligen! Den efterlängtade dagen var här då en av mormors gamla avlagda klänningar & förkläde åkte på, kinder & läppar kamouflerades med rött. Sen ett stadigt grepp om den viktigaste rekvisitan av dom alla, korgen! För i den skulle "lönen"förvaras för en hårt arbetande & på den tiden, sjungande påskkärring......  

Långfredag 2012

Den värmande solen från torsdagen förvandlades i blåst & kyla. Jag, Mannen & Hunden trängs huttrande i soffan .  Det ända som fattades var en låda praliner....... & bästa Vänninans öppna spis!    

Långfredag i slutet av 60-talet

Lika rolig som skärtosdagen var i barndomen, så var långfredagen den längsta, drygaste, tråkigaste & så förbannat lååång!

På morgonen åkte finkläderna på. Okej att man var fem sex år & äntligen fick ha riktiga damstrumpor i nyloooon på sig.

Men sen det andra då?....  

Nystryken kjol & sen den förbannade stärkta blusen. Det var rysch, pysch & volanger precis överallt. Det strama & gav klåda. Värst var det runt handlederna & halsen. Efter mindre än en timme var man skinnflådd av allt kliande.  

(Jag höll iaf mitt löfte under alla år som jag tvingades i denna mundering.

"Att när jag blir stor & får barn så ska de aldrig aldrig behöva gå klädda så här")

Både min mormor & morfar hade stor syskonskara. De hade som tradition att träffas just denna dag ihop med barn & barnbarn. Samlingen av denna skara människor blev hos den som hade störst plats.....

Det var det ingen som hade....(tror att min cellskräck bottnar från dessa träffar)  

Dessa syskongamlingar kunde dessutom inte hälsa ordentligt. Det blev (av varje)    ett nyp i kinden ihop med standardfrasen

"nämen va stor du blivit sen sist..."  

Sen fick man sitta (still) i evigheters evigheter, timme in, timme ut & höra på vem som väntade barn, fått barn, dött, gift & förlovat sig & ännu mera bla bla bla i all oändlighet. Allt blandat i dofterna av kaffe, likör, cigarr & cigarettrök samt pipa

Kommer någon & frågar om det var bättre förr så svarar jag Nej! (iaf när det handlar om långfredagar)  

Påskafton 2012

Jubel under påskmiddagen. I år vann jag i äggpickningstävlingen....  

Påskafton i slutet av 60-talet

Jag hade överlevt ännu en långfredag. Påskharen hade dessutom gjort ett avstamp hemma & lämnat ett påskägg fyllt med mumsigt godis....  

Inte ofta, men ibland inträffar undret med att få med alla tre.....  

..........på samma bild!   

Denna vecka har inte börjat shysst.   

Låst, ställd vid en busskur, dessutom vid en livligt trafikerad gata, så var den någon som fattade tycke för yngsta Dotterns cykel. Hon hann äga den i fem månader...

Kan upplysa om att denna någon lever farligt just nu. Hon är fly förbannad och har osat eder om vad som kommer att hända om hon ser denna någon på sin kära ägodel igen....  

Att sälja den vidare nu är lika med noll, polisanmälan är gjord & är därmed registrerad som stöldgods.   

Idag fick jag ett desperat samtal från äldsta Dottern.   

Hon skulle "bara" ut & kolla brevlådan. Behöver jag skriva vad som hände? Dörrjävlen gick igen!

En stängd dörr, så nära men ändå så långt borta från allt man äger & har.   

Var iaf tur hon hade mobilen på sig så hon kunde ringa....

Mannen fick rycka ut från jobbet & hämta hem henne hit.

Igår höll jag & Hunden på att åka på en ofrivillig närkontakt.  

Halvägs ut, (på övergångställe), blev vi i sista ögonblicket upptäckta av bilisten som satt med mobilen i en livlig diskussion. Jävla blådåre!.....  

Jag & Mannen har hittat vårt drömboende.   

Kruxet är att det har två andra par också gjort.... 

Vi vill gå ner i pris, de andra har accepterat utgångspriset men inte fått klartecken från banken än.  

Vi har kontakt med ägaren hela tiden, så han vet var vi står i frågan om vad vi vill ge & att vi inte ger oss in i någon budgivning. Jag har även berättat för honom hur förälskad jag blivit i huset efter visningen.   

Allt är så äckligt perfekt!

Den ligger så vi hade fått smak av den lantliga idyllen, men ändå inte gått miste om stadens avgaser.  

Trädgården är som gjord för oss, inhängad & går runt hela huset, lagom med planteringsytor för Mannen, solbad för mig & för Djuren är detta rena paradiset.   

Huset har givetvis sina små skavanker här & där, (inget som är akut), men som inom snar framtid behöver göras vid.

Men just nu är det är bara för oss att vänta , vänta, vänta

tills ägaren ringer & berättar vad han bestämt sig för.....