Älskade underbara lilla Zelda!  

                  Vila i frid!  

Vänninans tik, vår Hunds mamma, har lämnat oss.

Budskapet om hennes bortgång kom som en chock för oss alla i förmiddags.

Allt ska ha gått väldigt snabbt från insjuknandet.

Senast i onsdags på min födelsedag satt jag och Vänninan och pratade om hundarna,

bl.a om Zeldas 10-årsdag som hon precis firat.

Så den enda tröst som finns för oss här hemma just nu är att hon fick

somna in lugnt och stilla utan smärtor på djursjukhuset.

Om man räknar ut vår timlön efter vad vi lägger ner i arbete så blir det inte mycket.  

Men! En hundring där, två där, det blir pengar av det.   

Min & Mannens nya hobby är att sälja våra onödiga prylar på Tradera.

De handlar om saker som bara följer med av bara farten (men som aldrig används) vid varje flytt.

För att inte snacka om möget som (kan vara bra att ha) men som förblir nedpackat.  

Nu har vi dessutom en hel del efter Svärmors bostadsbyte. 

Vi rensar inte bara ut bland grejorna.

Alla gamla filtar te.x som ligger och tar plats i garderoberna. 

Som dessutom är sparade för sol & bad på stranden......

Vadå stranden? Varken jag eller Mannen gillar det...   

Under våra 8 år tillsammans så har det här med strandliv inträffat en gång.   

Nu fungerar filtarna utmärkt som emballage för ömtåliga saker.  

Så det rensas ut både här och där här hemma och framför allt,

vårt sparkonto rapar nöjt månad efter månad efter varje insättning.  

  Ha en mysig Halloween!   

Jag är inte populär hos Hunden just nu. Jag lär inte vara det de närmaste 10 dagarna heller.  

Igår hade han inbokad tid hos veterinären för att ta bort tandsten.

Redan på morgonen sket det sig mellan oss....  

Efter att först med förvånad blick se hur katterna fick sin frukost och inte han,

då kom protesterna......

Med gny, gnäll och skäll ifrågasatte han varför inte han fick nåt.  

Hunden har i vanliga fall mycket god hörsel. Men min förklaring om att han måste vara fastande för att han skulle sövas. Hmm! Den förklaringen gick direkt till döva öron.  

Nåväl! Senare på dagen kom vi iväg. Jag och Mannen satt med till han somnat.  

När vi kom några timmar senare för hämtning mötes vi av en lite groggy men svansviftande hund.

Nu är han sydd eftersom han fick dra ut två framtänder.  

Gissa vem som ska tvätta såret efter dom?....   

Sen ska det smörjas runt om i tandköttet.

Gissa vem som ska göra det?...  

Sen är det den smärtstillande flytande medicinen en gång om dan.

Som sagt, jag är inte den populäraste på hans lista just nu.  

Han visar tydligt att han inte gillar mina "ingrepp" med sina hängande öron när jag kommer med tops, salva eller medicinen.  

Men han är så förbaskad snäll och foglig.  

Han sitter fint, lungt och tålmodigt tills jag är klar.

Inget ont som har något gott med sig.

  Det blir köttbulleskalas efter varje "behandling"   

Det närmar sig slutet på sommaren nu och jag hoppas verkligen att man kan lita på meteorologerna om att värmen ska stanna till oktober. 

Vilken värme är det dom pratar om som ska stanna förrästen?   

För det finns det inte ett uns av nu iaf.

I helgen slog det om helt till höstliknande väder med regn och blåst.

I början av midsommarveckan däckade först Mannen i feber och matthet.  

Själv gick jag samma öde till mötes dagen innan midsommarafton.

Via vårdcentralen fick vi veta att ett elakt virus härjade och att vi helt enkelt fick vänta ut det.  

Jodå, vänta det fick vi! Det tog oss närmare en månad innan vi var oss själva igen...

Men vi var iaf på benen och kunde genomföra vår årliga kubb på midsommarafton.

Vi "gamlingar" tog hem segern över ungdomarna i år igen, Hehe!.....  

På en av Mannens semesterdagar tog vi bilen på en långtur.  

Den gjorde ett par timmars uppehåll på Gekå:s i Ullared innan hemfärd.

Haha! Gekå är det stället som Mannen aldrig skulle sätta sin fot på.

Som sagt, man ska aldrig säga aldrig....  

Ute och reser är våra ungdomar också. I torsdags åkte äldsta Dottern, hennes Sambo och Sonen till Kreta.   

Sonen mår inte helt hundra eftersom han och värmen inte riktigt kommer överrens...   

Bonusdottern och hennes pojkvän har också varit på Kreta i sommar.

Och nu i helgen tog dom flyget till England för att se Liverpool spela.   

En flygtur blev det här hemma också!

Varför kan man inte få bli gråhårig med ålderns takt? Varför måste små fyrbenta här hemma göra så man bli det i förtid?   

I lördags satt jag och Mannen i godan ro och såg på en film.   

Plötsligt hör vi ett fruktansvärt oväsen från yngsta Dotterns rum.

Jag rusar in och får se Gammelkatten sitta som förstenad med stora klotrunda ögon.  

Först trodde jag att något flygit in genom hennes franska balkong.

Men ganska snart blev jag varse om att det var något som flygit ut istället,

nämligen Lillkatten...  

Det blev genast fullständig panik! Hur hade han klarat fallet från femte våningen?   

Jag ringde yngsta Dottern och beordrade hem henne för att komma och hjälpa till att leta efter honom. Hon satte sig genast i bilen (utan skor) och kom på studs.  

Så mitt i natten tassar hon och jag runt bland buskarna i ficklampans sken och försöker locka fram honom. Mannen och Hunden letar vid ett annat buskparti en bit längre bort.

Ju mer tiden går ju mer växer paniken. Då ringer min mobil! Det är Mannen.... 

Var är ni? Kom hit! Hunden har markerat för något här.

Jodå! Hunden hade helt klart för sig. I den snåriga, täta och taggiga busken satt Katten, väbehållen men chockad.

I hissen upp gav han ifrån sig ett tjut som vi aldrig har hört förut.

Jag tror det var hans sätt att uttrycka sin stora lättnad över att vara hemma igen efter sin ofrivilliga flygfärd...

En sak är iaf säker. Vi hade aldrig hittat honom utan Hundens hjälp.  

Och det var vi inte sena med att berätta. Vi överöste honom med mycket beröm och gottgott från kylen....  

Jag & äldsta Dottern tog oss på uppgiften att fixa studentpresenter.   

(Lät att säga ja till när sommaren ligger ett bra tag in i framtiden...)  

Därför fick vi lite panik för ett par veckor sedan när vi uppdagade att framtiden nu nosar oss i häcken.  

I år har vi en kille & en tjej i bekantskapskretsen som klipper navelsträngen med skolan på fredag.  

Våra hjärnor för ideèr kopplades in & fick gå på högtryck ett par dagar.

Det gav lysande resultat!  

Vi har verkligen fått ihop alla ingredienser till en personlig minnesgåva av den stora dagen.

En del smådetaljer är kvar att göra men annars är det mesta gjort & inköpt.  

(Lovar att lägga in bilder när allt är klart....)

En annan navelsträng är redan kapad.  

För att göra en lång historia kort så trivdes jag & Mannen jättebra på denna tandvårdsklinik,

både med tandläkaren & tandhygienisten. Men något internt tjafs gjorde att först tandläkaren slutade tvärt & kort därefter även tandhygienisten.  

Utan förvarning var vi helt plötsligt inskrivna på två nya som vi inte alls kände oss bekväma med. Kan bara beskrivas kort & enkelt som ett hafsigt löpandebandsjobb.  

Både jag & Mannen fick ganska snart uppfattningen att det viktigaste för dom var att få in våra pengar snabbt med så många besök som möjligt. Men det satte vi fort stopp för.  

(Känslan vi fick var befogad för nu i efterhand har jag hört fler som lämnat denna klinik...)

Så i september gapar vi stort igen på en annan klinik som vi bara har hört gott om.   

Innan dess så har vi den härliga sommaren som redan bjuder på underbara soliga dagar.

Nu kan man bara hoppas att det blir så på skolavslutningen på fredag också.

Det är ju den trettonde då......

Hur jag än försöker så kan jag inte ta till mig det fruktansvärda beskedet jag fick i helgen.

Min f.d kollega är död.

  Vila i frid Anneli   

En olycka kommer sällan ensam!   

En solig dag nu i Maj när det är kanon att hänga ut tvätten på tork.

Då bestämmer sig tvättmaskinen för att opponera sig mot sitt trista jobb.   

Med stora pust, stön & stånk så vägrar den att köra programmet färdigt.

När jag till sist får stopp på den & får upp luckan så fullständigt kräker den ut den dyngsura tvätten.  

Jag sätter Mannen (som har ett enormt tålamod) att "prata förstånd" med den.

Det lyckades! Nu gör den sitt jobb som den ska igen.  

Några dagar senare var det nästa maskin som satte sig på tvären, nämligen dammsugaren.

Den lyckades reta gallfeber på mig med att stänga av sig var tionde sekund.  

Jag i min tur kontrade med att sätta tyngd på on-knappen & lyckades därmed få dammsugat klart.

När jag sedan skulle visa Mannen eländet, då satte den in sitt ess i rockärmen, eller i detta fall, slangess.

Då går fanskapet på högvarv & vägrar att stängas av.  

Har man tre fyrbenta som mer än gärna vill slänga av sig vinterpälsen.      

Då gäller det att ha en pålitlig maskin i hemmet. Så det blev att inskaffa en ny.

Den gamla fick nytt boende på Mannens jobb. Det verkar som miljöombytet passade bättre för nu funkar den som den ska.  (Med hjälp av Mannens goda handlag förstås)

Hunden har firat sin sjunde födelsedag.  

Jag gjorde köttbullar utan lök i smeten.

Har lärt mig det under åren att göra så för att slippa hans tårframkallande gaser.  

Men en & annan prutt blev det ändå efter allt gott som han fick av Väninnan & Svärmor.

Nu i spurten av månaden ska det bli en tur till Väninnan, en dagstur till Tyskland & kvalmatch i Mannens & min årliga musiktävling.  

Musik blir det för yngsta Dottern också.

Idag lämnar hon  Skåne med en kompis för en tur till Stockholm.

De har Metallicakonsert & lite annat kul att se fram emot....  

Att vara näst bäst i Sverige är fan i mig inte fy skam!   

Dottern själv är helnöjd med sitt silver i sin klass på 51kg. 

Att först slå ut de segertippade i både kvarts & semifinalen var för henne rena guldet.  

Varken jag eller Mannen begriper oss på hur man räknar poäng i boxning.

Men hua vad det var spännande i finalen...  

När sen kommentatorerna säger att "detta är Pitbullens match" och "nu har hon guldet i sin hand".

Då höjer man verkligen på ögonbrynen när det inte blir så.  

Men det var det inte bara vi som gjorde...

Tydligen räknar inte publiken (de som kan), tränare & kommentatorer poäng likadant som domarna.

Men, men, Dottern är iaf supernöjd med sin insats i årets Senior-SM ( VI OCKSÅ! )   

Årets påsk är förbi den med!   

Vilken kanonhelg jag, Mannen & Hunden fick.  

Solen visade sig från sin bästa sida, härliga promenader i skogen, grillning

& sist men inte minst. "Våra" ekorrar Piff & Puff som skuttade runt på tomten.

Jättegulliga! Men ett par riktiga busfrö!  

För så fort kameran plockades fram så nog sjutton pep dom upp i träden.  

Vi är iaf glada att det var dom som levde loppan på tomten & inte vildsvinen....